Foto

Miljöarbete i gruvans alla faser är en nödvändighet

Miljö & hållbarhet Gruvdrift påverkar miljön i vatten, sediment, jord och biota, men de största miljöskadorna är direkt relaterade med historisk gruvdrift. Med ett systematiskt miljöarbete under såväl som efter gruvans livstid och modern driftteknik, kan emellertid gruvnäringens miljöpåverkan minska och miljön återställas efter gruvans livstid.

Johan Umenius

Johan Umenius

”Den som icke sett Stora Kopparberget, har icke sett Sverige”, är ett gammalt talesätt om Falu koppargruva, en gruva som väl illustrerar gruvindustrins för- och nackdelar.

Falu Koppargruva var under sin storhetstid en av Sveriges främsta gruvor och gruvbrytningen pågick i mer än tusen år. Men även om gruvan visats upp som en av Sveriges främsta industriella framgångar, så ligger den bakom en omfattande miljöförstöring och har varit föremål för stora ras.

Gruvhålet har fortsatt att påverka den omkringliggande miljön i modern tid. År 1992 – i samband med att gruvan stängdes – beslutade man om finansierade efterbehandlingsåtgärder. Åtgärder som fungerat väl, om än inte perfekt.

Strikt regelverk kring gruvdrift och miljö

Modern gruvdrift utövar betydligt mindre påverkan på miljön än historisk gruvdrift och att lämna gruvor utan täckning som Falu Koppargruva, får inte längre förekomma i Sverige.

Vid anläggningen av en ny gruva så måste hälso- och miljöeffekterna prövas av Mark- och miljööverdomstolen i Svea Hovrätt. Naturvårdsverket kallas in av domstolen för ett yttrande och för att bedöma planen för att minimera påverkan på skyddade områden och arter.

En viktig faktor i prövningen är huruvida gruvföretaget avsatt tillräcklig ekonomisk säkerhet för att kunna återställa gruvmarken med omnejd när driften upphört, då bolaget är ansvarig hela gruvans hantering: Från uppstart, över drift, till nedläggning och eftersanering. I detta ingår att lämna det efterbehandlade området i sådant skick att det inte krävs fortsatt underhåll av marken. Efter att prövningen beviljats är det emellertid upp till bolagen att verka för en sådan miljövänlig brytning som möjligt under tillsyn av Länsstyrelserna.

Gruvindustrins miljöpåverkan idag

Även om stora förbättringar har skett under de senaste årtiondena, så påverkas fortfarande miljön. Främst i form av damm, buller, ingrepp i landskapsbilden, men också i form av föroreningar av luften, jorden och sediment från fossila bränslen, samt läckor av kväve från odetonerade sprängämnen och cyanid från guldbrytning. I Sverige beräknas avfallet till nästan 100 miljoner ton årligen och globalt mellan 15 000 till 20 000 ton per år.

Gruvindustrin står dessutom för nära två procent av Sveriges elenergianvändning och då gruvorna ofta ligger en bit från tätorterna, så påverkas miljön ytterligare av transporter av människor och malm till och från gruvorna.

Den svenska gruvnäringen har dock potential att bli ett föregångsland vad gäller hanteringen av miljö- och klimatfrågor och det finns flera aktörer i alla faser av gruvans utveckling som arbetar extensivt för en hållbar utveckling. Att motverka slitage under gruvans drifttid genom att sätta slitstål som skyddar skoporna hos hjullastare och grävmaskiner i gruvorna, är ett sätt.

– Stålets kvalitet påverkar miljön. Framförallt under framställningen. Dessutom, ju hårdare stål desto längre livslängd, vilket medför en minskad miljöpåverkan då produktionen minskar, säger Erik Sollén marknadschef för slitstål på Olofsfors.

– Det är en fråga om livslängd kontra pris. Slitstål med hårdhet 500 brinell håller längre, men har ett högre pris. Men om man jämför livslängd och pris så lönar det sig att köpa högre kvalitet säger Erik Sollén.

Sufidmalmerna – viktiga för samhället

Även om gruvnäringen påverkar miljön så är det en teknisk näring i framkant som genererar resurser tillbaka till samhället. Till exempel i form av arbetstillfällen nära orter med begränsade arbetsmöjligheter. Men kanske framförallt i form av de metaller som krävs för att samhället kunna upprätthålla nuvarande levnadsstandard.

Det är speciellt sulfidmalmerna, med brytvärda mängder av metalle­r som zink, bly, koppar, guld och silver, som är viktiga för metallförsörjningen. Brytning i sulfidsmalmsgruvor kan dock medföra försurning vilket är ett stort miljöproblem. Potentiellt störst miljöpåverkan har sura metallhaltiga lakvatten i gruvavfall som innehåller järnsulfider. Försurningen är både kostsam att behandla och svår att kontrollera och kan i avfallsupplag (områden som är avgränsade för tillfällig eller permanent deponering av avfall) förekomma i hundratals år eller längre. För att förhindra att sulfider oxiderar täcks därför ofta avfalle­t i efterbehandlingen, alltså efter gruva­n tagits ur drift.

– Ett exempel som brukar lyftas fram är Stekenjokk i Västerbottens län. Där fungerar efterbehandlingen,  som bygger på vattentäckning, bra, men en svag punkt är dammstabiliteten som kräver underhåll, säger Björn Öhlander, professor i tillämpad geologi vid Luleås Tekniska Universitet, LTU.

Efterbehandling – gruvbolagets ansvar

Störst miljöpåverkan har de historiska avfallsupplagen som tidigare lämnats utan täckning.

Men att gräva upp och forsla bort stora gruvavfall skulle bli väldigt dyrt och är ofta miljömässigt olämpligt. Därför täcks även gamla avfallsupplag. En vanlig efterbehandlingsmetod är jordtäckning – avfallet täcks med en jord som är tillräckligt tät för att förhindra att syre och vatten når avfallet.

Smart fakta

Sedan Falu Koppargruva öppnades för allmänheten år 1970, så har nära två miljoner besökare tagit hissen ner i gruvan. År 1992 upphörde brytningen och gruvans storhetstid fick ett definitivt slut. Sedan 2001 är Falu Koppargruva ett Unesco världsarv tillsammans med Falun och Kopparbergslagen. I och med utnämningen, kan det historiska gruvavfallet inte åtgärdas genom täckning eller bortschaktning. Istället har åtgärder vidtagits för att minska grundvattenflödet genom gruvavfallet och för att samla upp lakvatten i sett system av dräneringsledningar.

– Kristinebergsgruvan är ett exempel på att situationen blivit mycket bättre med jordtäckning, dock utan att fungera perfekt, säger Björn Öhlander.

– Ytterligare metoder för att neutralisera gruvavfallet på plats behöver dock utarbetas. På LTU studerar vi just nu hur avfall från andra industrier skulle kunna användas vid efterbehandling, hur man kan dra nytta av till exempel rötslam, aska, slagg och pappersavfall, avslutar Björn Öhlander.